Ligger här i sängen & funderar.. Tänk jag hade haft en 7 månaders bebis nu om allt hade gått som det skulle.. Fan jag känner mig helt tom.. Ibland förstår jag inte hur man överlever en sån här sak.. Jag minns att jag sa "överlever inte elwira så överlever inte jag" "dör hon så dör jag med, då skiter jag i allt" men nu har det gått ett halv år & jag lever faktiskt .. Får ofta höra "Gud vad stark du är! Hade mitt barn dött hade jag aldrig klarat det" men jo det hade du.. Det handlar inte om att jag är starkare en alla andra för det är jag inte.. Att förlora ett barn kan hända alla och på nå jävligt konstigt sätt överlever man.. & hur det kan jag inte ens själv svara på! Vissa dagar vill jag inte mer.. Jag kan ligga i sängen en hel dag och bara stirra upp i taket och bara skita i precis allt! Vissa dagar kan jag få utbrott och bara skrika & gråta .. & andra dagar kan jag hitta på saker och skratta.. I början då jag hade bra dagar fick jag alltid ångest & tänkte att "nej jag får inte skratta & ha kul.. Mitt barn är dött så jag kan inte vara glad" men till slut tillät jag mig att ha bra dagar för det behövs för att kunna orka .. För 6 månader sen ville jag bara dö.. Men nu vill jag ist leva för elwira, visst kommer det dagar då jag varken orkar eller vill mer men då försöker jag ist glädjas åt att jag fick den stora äran att träffa elwira ,Att jag fick bära en ängel i magen i 9 månader!
Saknaden är enormt jävla stor , det gör ont i mig dagligen .. Det skär i mig att veta att jag aldrig kommer få chansen att se henne växa upp , aldrig få följa hennes framsteg , aldrig få vara stolt över vad hon lär sig.. Men det måste få ta sin tid att lära sig acceptera det.. Jag måste få en chans att lära mig acceptera att min dotter är död..
Så be mig inte att vara stark när jag förlorat allt..
Sen att höra "fan asså jag hade aldrig klarat av att titta på när dom sticker i mitt barn & allt.. Du är ju skit stark" nej jag klarade inte heller av det men hade jag något annat val? Klart jag satt där hos henne .. Hon är mitt barn.. Klart jag
Inte lämnade henne själv..
Jag är inte någon känslokall robot .. Hon är min dotter , klart jag fanns vid hennes sida.. Och det gjorde precis jävla ont i mig som det skulle gjort för alla andra ..