Hur överlever man?
Tomhet ilska sorg förtvivlan och oro är det enda dom finns i mig just nu.. Tomheten du lämnade, sorg över att du inte finns mer , ilska över att livet är så förbannat orättvist , förtvivlan över att det blev så här och oro över hur jag ska klara det här .. Efter att ha suttit en månads tid bredvid min dotters sida från morgon till kväll och hoppats , hoppats på att denna dags skulle sluta lyckligt, och sen så slutar det såhär .. Finns inga ord i världen som kan beskriva smärtan som finns i mig nu.. Jag ska behöva begrava mitt eget barn , det låter inte klokt! Folk säger till mig att allt har en mening men vad fan hade detta för mening? Just nu ser jag ingen mening med livet över huvudtaget .. Hur ska jag någonsin kunna bli lycklig & glad igen? Det enda jag ser framför mig nu är ett enda stort mörker .. Hur överlever man när man mister sin andra del, sin andra halva , hur överlever man när man förlorar det dyrbaraste man hade? Hur överlever man när man förlorar sitt eget barn? Hur ska jag överleva utan dig elwira? Jag älskar dig så otrolig mycket & jag saknar dig så förbannat!
12 april 2012 - 22,13
15 maj 2012 - 11,33
Jag är mamma till himlens vackraste ängel <3
Jag har själv förlorat ett älskat barn, dock "bara" i vecka 20 men min sorg var fruktansvärt, jag kommer aldrig någonsin att komma över det. Sorgen blir lättare men den kommer alltid att finnas kvar! Jag kan inte ens föreställa mig din sorg, du fick trots allt vara med din flicka i en månad, och pendlade mellan hopp och förtvivlan!Jag har tyvärr inget bra tips över hur man själv ska lyckas överleva, man bara gör det ändå på något konstigt sätt!Din flicka var så otroligt fin och det är så hemskt att ni ska behöva gå igenom detta! Vill bara skicka en oändligt stor kram till dig i denna svåra stund!
Stor kram och många tankar till dig och din fina Elwira, så ont det gör i hjärtat och tårarna rinner när jag läser detta! <3
Det finns inga ord. Du skrev någonstans att det är hennes hjärtfel som gör Elwira till den hon är trots allt, det var så fint skrivet. Även om det är svårt att acceptera att det sluta så här. Hon är unik och aldrig bortglömt litet änglabarn.
Så otroligt fruktansvärt, all styrka till dig i denna svåra tid!
Låt det få ta sin tid och försök att leva en dag i taget för både dig och Elwira. Nu lever hon gnom dig och jag önskar dig all lycka framöver!
Kramar
