Efter beskedet jag fick är det svårt att leva på normalt.. Har väldigt svårt att glädjas av graviditeten just nu faktiskt, jag vet att det är samma barn som ligger där inne, samma barn som innan jag fick detta besked, men grejen är att nu är jag så jävla rädd .. Hur ska jag våga knyta an till henne när jag vet att chansen finns att hon kan försvinna.. Ärligtalat ingen människa på jorden ska behöva gå igenom detta som jag går igenom just nu! Men som tröst så vet jag att jag är inte den enda som gått igenom detta och jag är inte den enda som kommer gå igenom detta .. Jag ska försöka ta mig själv i kragen , rycka upp mig & tro på att vi klarar det här, jag ska försöka njuta av den sista tiden som gravid försöka släppa allt runt om kring & ta en dag i taget , för just nu går det inte att kolla framåt .. Får fokusera på det som är just nu & det är att lilla Skrutten faktiskt mår bra i magen ! Jag ska försöka vara stark , stark för din skull! För om inte jag är stark , vem ska då vara stark åt mig?