Det orättvisa livet
Även fast lilla elwira är stabilare & det stegvis går framåt så har vissa saker blivit jobbigare.. Ligger ofta och tänker på hur saker & ting kunde ha varit.. Ser folk lägga upp bilder på sina barn på Facebook , jag ser folk gå runt med sina barnvagnar , jag vill också kunna göra allt det där .. Istället får jag sitta på ett sjukhus varje dag och hålla min sövda dotters hand.. Visst jag skulle aldrig byta ut det mot allt i världen på grund av att det är hennes hjärtfel som gör att hon är just den hon är & det är henne jag älskar! Men det är så jävla äckligt orättvist att det behöver bli såhär .. Att dag ut & dag in oroa sig för att sitt barn ska försvinna den oron tar död på mig.. Hur mycket kan en människa gå igenom, hur mycket klarar en människa av utan att totalt bryta samman? Tydligen så klarar man mer en vad man tror.. Men jag ger inte upp hoppet , jag tror att vår tuffa start endast kommer leda till något bra, vi kommer bli dom som klarar av allt' vi kommer vara starkast utav alla! Jag älskar dig elwira förevigt! <3
Det är förjävligt att vara stark när man måste. Håller tummarna att lillan snart kommer hem till dig, piggare och gladare. Kan du inte skriva din förlossningsberättelse? (: