Känns som allt bara faller i sär, vi faller i sär.. Det som fanns faller i sär.. Hela min värld faller i sär.. Vad är det som händer egentligen? Hur ska jag kunna släppa taget om det fina & bra.. Det kanske aldrig var meningen , meningen att det skulle hålla sig till att alltid vara något vackert, kanske vart meningen att allt skulle rasa sönder , rasa sönder & bli fult? Önskar bara det kunde bli bra, att allt kunde bli som det hela började..
När ska allt vända , när ska livet sluta komma med enbart uppförsbackar ?