Gick upp ringde förlossningen och fick en tid till klockan 09.00 så jag hoppade in i duschen och åt frukost & gjorde mig i ordning. När vi kom in till förlossningen hade ingenting hänt så blev hemskickad igen och fick en till till söndagen ifall förlossningen inte startar innan. 

Vid 15 tiden på fredagen kom värkarna, var tionde minut & riktigt smärtsamma, gick runt där hemma och smärtan blev allt värre & värre. Vid 02,15 var vi tillbaka på förlossningen, blev undersökt och livmodertappen hade knappt ens börjats utplånas så blev hemskickad igen, men pinvärkarna satt i! 

Lördagen den 7/12 -  jag hade nu värkar som kom var 7-5 minut, på kvällen klarade jag inte mer, åkte in till förlossningen igen, öppen 1cm(!?) ingenting hände ju! Värkarna gav ju inget resultat!! Hur som helst blev jag då inlagd pga feber, dom gav min nåt att sova på & en morfin spruta, men inget utav det hjälpte , hade lika jävla ony & kunde inte sova pga smärtan.. Sov väl någon timme inte mer.. 

Söndagen den 8/12 

Fortfarande värkar, fortfarande öppen knappt en cm, livmodertappen var fortfarande inte helt utplånad.. 

14.00 sätter dom in värkstimulerande dropp, efter typ 5 minuter kom värkarna heeeela tiden, klockan 15.00 har jag öppnat mig från knappt en cm till 10 cm och börjar krysta.. 

Klockan 15.21 föds min efterlängtade älskade son Ludwig! 

3535g & hela 50cm lång' 

Känslan av att få upp honom på bröstet är helt jävla obeskrivlig, ren lycka! 

Mormor (min mamma) klippte navelsträngen och där efter fick jag krysta ut moderkakan, blev undersökt ifall jag hade spruckit vilket jag inte hade! Vi fick fika och sen åkte vi upp till bb! ❤️