Tisdagen den 15 maj
- på väg ner till spårvagnen för att följa med moster & kusiner till tågstationen, elwira skulle på skikt röntgen & jag hade bett iva ringa när dom var klara , vilket skulle dröja drygt en timma. Efter cirka en timma ringde dolt nummer, jag svarar lugnt eftersom jag förvänta mig svaret "vi är klara" men får istället svaret "Emma du måste skynda mig.. Elwira mår inte alls bra" jag springer det fortaste jag kan, allt bara stod still i huvet på mig! 2 gången på en vecka jag fått det där hemska jävla svaret.. Tar hissen upp till iva, slår koden till dörren, springer till rum 4 där elwira låg och ser hur det står minst 7 läkare och skötersker runt.. Jag går sakta fram och ser henne.. Blå/lila och kämpar för att andas .. Ser på skärmarna att syresättningen till hjärna och njurar som egentligen brukar ligga på 80 är nere på 15% .. Det kommer in en hjärtläkare och gör ultraljud & ser att hjärtats arbetsförmåga är sämre, & att klaffarna läcker ännu mer.. Det snurrade i huvet på mig .. Jag håller elwiras hand & säger att jag älskar henne.. Sen ber dom mig gå ut för att dom ska göra lungröntgen , när jag går i korridoren ser jag hur Boris och Mats (hjärtkirurger) springer in.. En sköterska kommer ut till mig och berättar att dom ger henne hjärtmassage.. Tårarna bara forsar ner.. Efter cirka 2 minuter kommer nästa sköterska ut och säger "Emma jag vill att du kommer med nu" och då visst jag.. Jag visste att min dotter inte fanns mer.. Jag satt mig ner för att inte svimma.. Efter någon minut följde jag med henne, jag gick sakta efter.. Kommer in i rummet och ser svara skärmar.. Och jag ser min dotter som bara ligger där.. Jag skrek och grät.. Jag går fram och ser henne.. Ser MIN döda elwira ! Dom lyfter upp henne och lägger henne i mina armar .. Där stod jag med mitt livlösa barn , det bara snurrade i huvet på mig.. Efter ha suttit med min älskade i någon timme kommer läkarn in och pratade , förstod inte ett ord av vad han sa .. Allt stod bara stilla.. Satt hos henne i timmar.. På kvällen strömmade bara tårarna ner sov inte många minuter den natten.. Den 16 maj vaknade jag upp, ärligtalat trodde jag allt bara var en dröm .. En jävla mardröm , för sånt här kan ju bara inte hända?! Gick upp ur sängen , stod i duschen i evigheter.. Bara stod där och var nästan apatisk .. På förmiddagen fick vi gå till patologen , till ett avskeds rum, där låg hon på en brits .. Kall som is & blåflammig.. Ville bara ta tag i henne och skaka liv i henne.. Satt där inne många timmar.. Pussa på min lilla tjej som både var iskall & död..
17maj gjorde jag precis samma sak.. Avskeds rummet.. Och kolla på mim dotter som inte fanns längre..
18maj , jag träffade prästen & hon drar fram ett häfte med kistor .. Att välja kista till min lilla tjej , aldrig! Men illa tvungen var jag .. Jag satt där & bara önskade att någon skulle väcka upp mig!
Och nu 20juni .. Fortfarande lika overkligt .. Helt sjukt .. Saknaden blir bara större & större , smärtan växer mer & mer ' men jag minns som om det vore igår, jag hör fortfarande mitt skrik och jag ser henne framför mig ligga där, blå & död.. Den bilden kommer aldrig försvinna från min näthinna.. & såret och saknaden du lämnade efter dig kommer aldrig heller försvinna'

Elwira Gunnarsson 120412 - 120515
Jag älskar dig enda in i döden & hur lång tid det en tar hoppas jag att vi ses igen & att jag tillslut får mig i mina armar igen'