Coola Doris

Hej,

Vet inte vad jag ska börja skriva, vet inte egentligen varför jag gör det... Men jag snubblade över din blogg och jag fastnade att läsa den då jag också har förlorat mitt barn. Jag vet hur du känner dig. Jag känner igen mig själv i dina tankar som du skriver... Saknaden som man har är obeskrivlig. Man undrar varför man inte fick det alla andra får? Varför man måste begrava sitt barn? Helt sjukt...
Jag åkte in med värkarbete och fick då veta att hans hjärta inte slog... så några timmar senare fick jag föda ut mitt döda barn :(

Man har skuldkänslor de dagar man ler och mår bra, man är avundsjuk på alla andra runtomkring en som får friska, välmående barn.. Man känner sig ensam :(
Vill bara skicka några värmande kramar till dig och hoppas på att din lilla Doris ger dig samma mysiga stunder som min valp gav mig när jag skaffade henne strax efter allt skit. Djur ger en mycket!!
Ta hand om dig & tveka inte att maila eller hör av dig om du vill han nån att ordbajsa till. Nu eller sen.

Kram!